Incremental Housing Strategy
År 2008 blev vi inbjudna till Indien av Jockin Arputham, ordförande för den globala sociala rörelsen Slum Dwellers International (SDI). Vårt uppdrag var att utveckla bostadslösningar för de fattiga i städerna. Ett pilotprojekt startades upp i Yerawada, Pune.
Under sju månader spenderade vi dagarna i Yerawada. Vi lagade mat med lokalbefolkningen, drack te med dem och fick på så vis en fin inblick i deras vardag och liv. Vi upptäckte att även om Yerawada är väldigt fattigt så finns där en lokal stolthet och sammanhållning. Människor trivs och vill inte tvingas flytta från sina hem och arbeten till något massproducerat flerbostadshusområde.
Vår lösning blev en strategi för stegvis utveckling och förbättring av de befintliga bostäder som var i störst behov av renovering istället för att riva och bygga nytt. Områdena skulle få finnas kvar och stärkas på ett naturligt sätt utan att splittra en sammanhållen lokalbefolkning.
Vi utvecklade tre grundmodeller av bostäder. Samtliga hade en yta på 25 kvadratmeter, med olika utformning. Invånarna i Yerawada fick sedan välja den lösning som passade deras behov bäst. Vi uppmuntrade också de som bodde i samhället att engagera sig i byggprocessen och skräddarsy varje hus.
När lokalbefolkningen får vara med från grunden och påverka hur deras bostadsområden ska se ut så skapas en mer unik känsla än om man bygger överdesignade områden. Även om människorna i Yerawada är fattiga så inbjuder deras samhällsstruktur till gemenskap och samhörighet. Tvärtemot rika länder som till exempel Sverige, där människor ofta i större utsträckning är ensamma och isolerade.
1000 bostäder byggdes i pilotprojektet, 5000 bostäder har byggts totalt. Även om vår urbana strategi följdes, byggdes de flesta bostäderna av lokalbefolkningen själva. Som Savita Sonawane säger – “it’s slum dweller design”.
